Resan till Simon

Torsdag 10 juni

Jersey City (New Jersey) – Morningtown (Pennsylvania)

Vi lämnade New York på torsdagsmorgonen. Det kändes ganska skönt faktiskt. Nu skulle resan börja på ”riktigt”. Vi åkte tåg en dryg timme till ett litet samhälle västerut som hette Raritan. Där blev vi upphämtade av uthyraren efter att ha ringt honom. Vi fick se en videofilm om husbilen med mera och vi fick en genomgång av den. 

Vi hade bokat ett utrustnings-kit bestående av grytor, tallrikar med mera till husbilen och varsin personlig utrustning med lakan, handdukar osv. Denna utrustning och det bagage vi har med oss packade vi in innan det var dags att åka. När klockan var halvtvå var det äntligen dags att ”hit the road”. Vi körde hela eftermiddagen med lunchstopp och stopp för matinköp. Till en början körde vi på en mycket dålig väg som gjorde att husbilen hoppar och skakar. Så småningom kom vi till större vägar och då gick det bättre. 

Första natten sov vi på parkeringen utanför Wal-Mart (ett gigantiskt varuhus) eftersom vi inte hittade campingen vi tänkt stanna på. Vi visste sedan tidigare att det var vanligt att husbilar stannade där. Efter att ha frågat i varuhusets information fick vi okey från dem . Ganska praktiskt med ett stort varuhus utanför dörren. Både när det gäller toabesök och för att inhandla saker man behöver. 



Fredag 11 juni

Morningtown (Pennsylvania) – Hazelton (West Virginia)

Det fungerade bra att sova utanför Wal-Mart och efter frukosten fortsatte vi färden västerut. Gps:en gav förslag på en mindre väg. Den var dock bra mycket bättre än den mindre väg vi kört på dagen innan. Vi åkte genom ett vackert åkerlandskap med bondgårdar och små samhällen innan vi kom ut till den större vägen igen. Vi åt både lunch och middag i husbilen. Det känns skönt att kunna fixa egen mat och inte behöva äta snabbmat varje dag. Bättre för både plånboken och figuren. 

Framåt kvällen lämnar vi Maryland och kör in i West Virginia. Det är i denna delstat som Simon tillbringat sitt utbytesår. Skönt att vi närmar oss honom allt mer. Denna natt provade vi på att sova på campingplatsen ”Bear Lake”. Den ligger i Hazelton precis innanför gränsen till West Virginia. Vi fick betala 50 dollar, vilket var betydligt dyrare än vi tänkt oss. Men det var lugnt och skönt och vi fick möjlighet att fylla på vårt färskvatten och att tömma avloppsvattnet. De har för övrigt ett mycket smidigt system för avloppsvatten här i staterna. Man dumpar helt enkelt vattnet i en avloppsbrunn i marken med hjälp av en grov slang.


Lördag 12 juni

Hazelton (West Virginia) – Williamston (West Virginia)

Detta var en stor dag för oss. Nu skulle vi äntligen få träffa Simon igen. Landskapet i de delstater vi hittills rest genom, New Jersey, Pennsylvania och Maryland har varit ganska så platt men ju närmare West Virginia vi kommer desto mer kuperat blir det. Kullarna är täckta med lövskog. Simon har berättat att höstarna här är mycket vackra på grund av alla lövträden.

Med hjälp av Gps:en letar vi oss fram längst slingriga vägar till gården där Simons värdfamilj bor. Den ligger högt och när vi kör upp för backen till huset står hela familjen på verandan och vinkar till oss. Det blir ett mycket kärt återseende av vår äldste son!

 

Lördag 12 juni – måndag 14 juni

Williamstown - (West Virginia)

Vi blir mycket väl mottagna av Simons värdfamilj, Vi får låna familjens Jeep, vilket är väldigt bra eftersom småvägarna runt ”farmen” är mycket smala och slingrande. Vi besöker Simons High School, hälsar på hans ”grandma” och”aunt”, åker till ”The Mall” och så blir vi uppvisade i kyrkan på söndagen och mycket, mycket mer. Killarna hinner även med ett besök på drive-in-bion tillsammans med de amerikanska systrarna och kompisar till Simon. Sista kvällen vi är där anordnar familjen en avskedsfes i form av en cook-out (ett slags knytkalas) med en bone-fire för Simon och deras andra utbytes- student Monique, en tjej från Tyskland. De har skickat ut inbjudningar via Facebook och det kom minst 60 gäster. Jättekul att träffa alla de som gjort Simons år i USA till vad det varit. Det är både roligt och sorgligt eftersom Simon måste ta avsked av”släktingar”, flickvän och alla vänner som han fått.

 



Familjens gård i bakgrunden.









Tisdag 15 juni

Williamstown (West Virginia) – Richmond (Indiana)

När vi vaknade började förberedelserna för att kunna åka vidare. Vi hjälpte Simon att plocka ihop det sista av sina grejer och packa in den i bilen ”mycker grejer blir det” Puuh!!! Vi blev klara att åka vid halv tolv. Det blev många kramar och många tårar innan vi åkte backen ner från huset. Vi lämnade West Virginia och åkte in i Ohio. Vi körde på ganska så länge innan vi bestämmede oss för att stanna för natten. Vi hittade en liten mysig camping precis innanför gränsen till Indiana. Den hette ”Grandpa´s campground”. Vi fick rabatt av ägaren så det kostar oss bara 24 dollar och då fick vi bada i den uppvärmda poolen. Något som uppskattades av killarna.



Nedtecknat av Mamma.


Kommentarer
Postat av: Maria GD

Hur var det att bli upvisade i kyrkan? Det måste vara häftigt med drive-in-bio. Jag trodde det var på 50-talet man hade sådana. Såg ni inga hjortar på farmen?

2010-06-20 @ 23:32:46
Postat av: Anonym

Det var många som tittade på oss i kyrkan, prästen hälsade speciellt oss välkomna från predikstolen.

Drive-in bio finns inte kvar på så många ställen längre men här fanns det, till killarnas lycka.

2010-06-21 @ 06:18:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0