Tisdag 22juni 

Mankato (Minnesota) - Oakoma (South Dakota)

Vi vaknade upp efter en orolig natt på Wal-Mart parkeringen. Det var tydligen ”städnatt” just denna natt. En liten högljud ilsken sopbil åkte fram och tillbaka på parkeringen. Allra roligast måste det varit att åka runt vår bil. För där höll den på att sopa lääänge. Inte så bra för nattsömnen. Hur som helst så fixade vi frukost och handlade innan vi fortsatte vidare. Denna var en resdag. Vi lämnade Minnesota och kom in i South Dakota.

Vi hade hört mycket om att vägarna i USA skulle vara så bra. Det kan vi inte riktigt hålla med om. Själva vägnätet är helt suveränt med stora flerfiliga snabba vägar. Tydliga skyltar till avfartsvägar. Men själva vägkvaliteten är inte så bra som vi hade väntat oss. Visst finns det vägar med nylagd asfalt. Men många vägar var väldigt dåliga så husbilen skumpade fram på dem. Till följd att lådor och skåpluckor for upp. Tankarna gick lite till filmen om Musse, Kalle och Långbens husvagnssemestrer som visas på Julafton. Ni vet på slutet när Långben tappar husvagnen på väg nedför berget. Fullt så illa var det väl inte men ganska så obehagligt emellanåt.

När vi passerat gränsen till South Dakota, kört några mil och närmar oss staden Mitchell dyker det till Simons stora glädje upp reklamskyltar om ”Cabellas” det är en stor affär med alla sorters friluftsprylar som fiskegrejer, campingutrustning, jaktsaker, knivar och olika slags gevär. Dit åker vi naturligtvis. Affären är helt enorm. Längst in i varuhuset har de byggt upp ett berg där det står uppstoppade djur som; hjortar, älgar, björnar, bergspumor mm. En helt osannolik affär. Efter att ha gått runt där nån timme är hela familjen, utom Simon nöjda. Han kunde nog gått runt där några timmar till.

Vi har sett stora reklamskyltar om ”Corn Palace” efter vägen. Det visar sig vara en byggnad vars fasad och innerväggar har enorma tavlor uppbyggda av majskolvar i olika färger. Riktigt snyggt faktiskt. På insidan säljs en massa krimskrams och saker som har med majs att göra.

Inför natten hittar vi en liten mysig campingplats där vi stannar. Vi får betala 35 $. Vädret under dagen har varit väldigt varmt och fuktigt och framåt kvällen så börjar det dra ihop sig med mörka moln. Vi ser hur det blixtrar runt omkring oss. Så småningom kommer regnet med blixtar och mullrande till oss också. Det blåser mycket starka vindar och hela bilen skakar. Vi sätter på radion i bilen och där varnar de för ovädret och uppmanar folk att sätta sig i säkerhet. Vi visste att huvudbyggnaderna på campingplatsen var ”stormsäkra” så vi följer ovädret inifrån bilen och gör oss beredda att rusa upp dit. Efter ca en timme så hade det lugnat ner sig såpass att vi vågade pusta ut. Några dagar senare träffade vi ett Kanadensiskt par som berättade att samma kväll hade en tornado dragit fram i ovädrets fotspår bara några mil från där vi var.

Onsdag 23 juni

Oakoma (South Dakota) – Wall (South Dakota)

Natten blev lugnt trots ovädret. Längs vår väg västerut såg vi många reklamskyltar om olika aktiviteter man kan hitta på här i ”Vilda Western”. Denna dag besökte vi ”Old town 1880” det är en westernstad uppbyggd av gamla hus och gamla saker som fraktats dit. Intressant att se hur det kunde se ut när det begav sig. Killarna var dock lite besvikna. De tyckte det kunde varit lite mer action i stan, det tyckte de kunde haft människor i tidsenlig klädsel som gick runt i byn. Simon tyckte att High Chaparal i Småland var bättre.

Efter denna aktivitet fortsatte vi mot Rapid City, som är knutpunkt för alla aktiviteter i området. På väg mot staden gjorde vi en avstickare på en ”scenic road” i nationalparken Badlands. Vi färdades genom ett helt fantastiskt landskap med omväxlande höga klippformationer och djupa raviner. Området med raviner påminde mycket om ”Grand Canyon”. Pappa och grabbarna blev som galna och sprang runt med sina kameror för att fånga det otroligt vackra landskapet. Slingan vi åkte var ca 6.5 mil lång och det tog oss 5 timmar att komma igenom den på grund av alla fotostopp. Som tur är hade jag bokat camping för natten så de kunde plåta på bäst de ville. Campingen vi tog in på för natten låg i det lilla samhället Wall. Det hade hunnit bli mörkt innan vi kom fram men återigen fick vi hjälp av Gps:en att hitta rätt. Vi fick betala 27 $ för campingen, en av de billigare vi stannat på.

 
Det fanns många söta vildkaniner i området.

Nedtecknat av Mamma