Onsdag 16 juni

Richmond (Indiana) – Kouts (Indiana)

Uppvaknandet skedde vid 8-tiden denna onsdagsmorgon. Campingplatsen, ”Grandpa`s Farm”var en helmysig inrättning, omgiven av lummig grönska samt diverse sädesfält och bondgårdar. Jag var personligen väldigt seg i starten. Det hade blivit dåligt med sömn dagarna innan, eftersom jag stannat uppe väldigt sent för att kunna tillbringa mycket tid med min världfamilj och med kompisar. Sedan har det varit ganska så jobbigt att ta farväl av alla I Williamstown, vilket tar mycket på krafterna. Det är dock få sorters trötthet som en kopp starkt, svenskt morgonkaffe inte kan klara av. Så efter att ha avnjutit frukost packades sakerna ihop och vi lämnade Richmond, Indiana.

Först bar det av västerut mot Indianapolis på Interstate 70. Vi passerade vissa städer, samhällen och köpcentrum, men staten Indiana utgörs mest av vidöppna majfält och vita bondgårdar i typisk Mid-Western stil. Gröna traktorer och vita silos bildar vackra kontraster mot den öppna himlen. Indiana är precis som Ohio och Pennsylvania känt för sina Amish-samhällen.



Amishfolket lever enligt strikta religiösa regler och traditioner vilket bland annat innebär månggifte. Amishfolket bor på egna bondgårdar eller på stora farm-kollektiv. Många Amishbönder använder ingen elektricitet eller annan modern jordbruksutrustning. De är även kända för att klä sig i ålderdomliga kläder, stråhattar och för att använda häst och vagn som enda transportmedel. I vilket fall som helst stannade vi vid en liten affär som sålde diverse mejeriproduker, bröd, marmelad och andra kulinariska läckerheter tillverkade efter Amishfolkets traditioner.

Vi gnaskar i oss smakprov i Amishffären 

Efter att ha avnjutit egen lunch på McDonalds parkering(man kan tjuvsurfa på deras trådlösa Internet på det sättet) bar resan vidare över dom vidöppna slätterna. Motorvägen var hårt trafikerad av tunga lastbilar. Många Amerikanska lastbilar har en maffig design med blänkande motorhuvar, huvkråkor och kromade avgasrör. ”Truck Drivers” håller ofta hög fart och att bli omkörd resulterar i kraftigt svaj av luftdraget.

Tjuvsurfning på McDonald´s parkering.

Ett stopp på glassbaren ”Diary Queen” fyllde på krafterna för återstoden av eftermiddagen, och det började bli dags att hitta campingplats. Tyvärr så irrade vi bort oss runt den sjö där vi först letade, vilket sinkade oss flera timmar. Vi lyckades dock knappa in adressen på Gps:en till en annan camping några mil bort och vi åkte dit. Färden gick genom småstäder och bostadsområden, och campingen låg långt ute på landet bland gröna majsfält utanför Kouts, Indiana.. Det var enkel standard men priset var ändå 40 dollar för el, vatten och avlopp. Det fanns dock en liten fiskedamm där man fick pröva fiskelyckan, och det ryktades om kattfiskar på 5-6 kilo! Vi fångade dock bara ett par ”Bass”, vilket kan beskrivas som en Nordamerikansk, stormunnad motsvarighet till abborren.

Torsdag 17 juni

Kouts (Indiana)- Milwaukee(Wisconsin)

Alla var ganska angelägna att lägga den sunkiga campingplatsen i Kouts bakom oss. Så efter frukost och fisketur gick färden vidare i nordvästlig riktning mot Chicago, Illinois.

Det dröjde dock inte länge innan vi fick problem; Någon halvtimme efter avfärd hörs ett ljudligt pysande och det visar sig att bilen fått punktering. Lyckligtvis hände detta 200 meter ifrån en bilverkstad, och dom kunde fixa skadan på hyrbilföretagets bekostnad. Det tog cirka 2.5 timmar att få däcket fixat.

Det var nu tid för lunch och vi åt på ett ställe som heter ”Bob Evans”. Dom serverar ”old time style” Amerikansk husmanskost. Alla verkade mycket nöjda med sin mat, och det var rikliga portioner. Vi orkade inte äta upp all på tallriken. Vi blev dock erbjudna att ta med det vi inte orkade äta upp i en ”doggie-bag”.

Chicago är en väldig storstad vid Lake Michigans stränder, och det hade varit trevligt med ett besök. Vi hade dock blivit varnade av åtskilliga personer om att inte försöka köra in med en stor husbil eller att försöka hitta parkering i Chicago, så vi beslöt helt enkelt att ta motorvägen förbi och på det sättet ändå få se lite av skyskraporna på håll. Vi blev ändå stående i en flera timmars bilkö som verkligen sniglade sig fram. När trafiken äntligen börjat tunna ut sig fortsatte vi norrut mot utsedd campingplats i Milwaukee, Wisconsin. Vi kom dit ganska sent, så det fanns ingen personal. Campingen var mest som en stor parkeringsplats. Den var full med enorma husbussar och campingtrailers. Vi fick helt enkelt gå in och betala nästa morgon. Det kostade 35 dollar.

 /Simon