Lördag 10 juli – måndag 12 juli

Las Vegas (Nevada)

Tack vare att AC:n brummade på och kylde ner bilen så lyckades vi sova gott. När vi vaknade på morgonen hade vi 25 grader inne medan det var ca 35 ute. Det skulle komma att stiga till över 40 grader. Som högst hade vi över 43 grader under våra dagar i Las Vegas. Det är en aning för varmt. Visserligen blåste det men den blåsten gav oss inte någon svalka. Det gjorde det snarare värre. Den vinden kändes ungefär som att rikta en hårblås på högsta läget rakt emot ansiktet. Alltså försökte vi vara inomhus, där det fanns luftkonditionering, så mycket som möjligt.

För att slippa köra runt i husbilen inne i Las Vegas köpte vi ett tredagars busspass. Det strulade lite med det. För att kunna köpa ett ungdomspass till Elias var vi tvungna att ta oss till busstationen i down town talade en busschaufför om för oss. Han hänvisade oss till en buss som skulle ta oss direkt dit. Vad han inte nämnde var att bussen stannade typ var 10 meter. Så den dryga mil vi hade att åka tog ca 1,5 timmar. Mycket tråkigt. Vi ville göra annat än att åka segbuss när vi nu äntligen var i Las Vegas. Nå väl Elias fick sitt busspass och vi kunde ta oss an staden.

Vi började med att ta oss till kasinot ”Cirkus, Cirkus” där det fanns ett biljettkontor där man kunde köpa billigare biljetter till föreställningar samma dag. De fanns en hel del att välja på. Vi valde eftermiddagsföreställningen av Lejonkungen. Killarna hade nog hellre velat se den traditionella Las Vegas showen med lättklädda damer. Men den sålde de inte på biljettkontoret, dessutom var det åldersgräns på den showen också, så Lejonkungen fick det bli. Eftersom föreställningen skulle börja klockan 4 och biljetterna skulle hämtas ut innan föreställningen så gav vi oss iväg till teatern. Den låg inne på ett urflott hotell som naturligtvis hade ett gigantiskt kasino. När vi fått våra biljetter käkade vi lunch inne på kasinot. Vi hade tänkt oss något lite enklare och billigare snabbmat. Nu var stället så flott att det bara fanns svindyra matställen. Till slut hittade vi ett café som sålde hamburgare. De var visserligen enkla men långt ifrån billiga. Med lite dricks fick vi betala 85 $ (650 kr). Inte var de goda heller men vi fick i alla fall lite mat i magen. Föreställningen var helt fantastisk. Det roliga var att man kände igen all musik ifrån Lejonkungen-filmen. Skådespelarna var jätteduktiga både i att agera och att sjunga. Koreografin och scenografin var också jättebra.

När showen var slut letade vi oss ut till ”The Strip”, eller Las Vegas Boulevard, som huvudgatan egentligen heter. Längst den ligger det hur många hotell/kasinon som helst. På utsidan är de uppbyggda som olika kända byggnader eller miljöer. Till exempel ett sagoslott, pyramiderna i egypten, en gigantisk cirkus, Manhattan med frihetsgudinnan, Paris och mycket mycket mer. På insidan ryms kasinon, hotell, restauranger, teatrar, museum mm. Interiören ser nästan likadan ut på alla casinon.

Belysningen är dämpad och det rizzlar och razzlar från alla spelmaskiner. Vissa delar är avstängda för de som är under 21 så där kommer inte våra killar in. De får däremot vara på området där det finns enarmade banditer men inte spela på dem. Minderåriga får inte ens titta på när någon annan spelar. Det blev vi varse när jag spelade bort en dollar på en av ”banditerna”. Genast dök det upp en servitris och en säkerhetsvakt som talade om att killarna inte fick stå stilla och titta på. De var tvungna att gå omkring i rummet.


 

Vi vandrade längst ”The Strip” under kvällen. Vi gick in på alla kasinon som vi passerade men det blev rätt så jobbigt efter ett tag med hög volym, blinkande och blippbloppande spelmaskiner. Allt eftersom skymningen sänktes så tändes fler och fler lampor upp på de olika kasinobyggnaderna. Till slut så lyste det om hela gatan. Helt fantastiskt! Så småningom tar vi bussen tillbaka till husbilen för att sova efter en dag full av intryck.

Under natten som följer regnar det faktiskt lite grann. Det är inget som märks på temperaturen ute när vi vaknar. Det är fortfarande lika varmt. Vi började att packa lite inför hemresan som skulle ske på tisdagen. Mycket saker var det som skulle få plats i våra väskor så det var hög tid att börja.

Samtidigt så försökte vi få ordning på avloppstankarna i husbilen genom att spola igenom dem. Vi har haft lite problem att lamporna som indikerar hur fulla tankarna är har lyst även fast vi tömt dem. Enligt den tjocka instruktionsbok som följde med husbilen skulle man kunna få ordning på det genom att spola ur tankarna. Vi lyckas få en av lamporna att slockna men fortfarande återstår två som lyser. När vi ringer upp uthyrningsföretaget blir vi dock lugnade med att det är ett vanligt problem och att vi inte ska bekymra oss över det. Bara att hoppas att det gäller när vi lämnar bilen.

Vi åkte en sista gång Walmart för att köpa lite matvaror. Killarna inhandlade några t-shirtar som de spanat in på andra Walmarts. Varuhuset känns bekant och tryggt efter alla nätter som vi sovit på deras parkeringsplatser och efter alla gånger vi handlat där. Lite sjukt är det – varuhusen är uppbyggda efter samma modell. Varorna finns på samma plats vare sig du är i Williamstown i West Virginia eller i Las Vegas. Vi tar farväl av Walmart innan vi drar vidare till nästa ”mall”.

Det är en outlet som säljer kläder, skor och mycket annat lite billigare. Killarna hittar varsitt par med gympaskor. Kjell köper några jeans. När han som bäst håller på att prova jeansen knäcker det till i ryggen på honom och han kan knappt röra sig. Elias får hjälpa honom ut ur provhytten. Kjell vandrar försiktigt runt på ”mallen” under tiden som vi avslutar shoppingen. Elias är den som hittar flest saker.

Dagen efter tar sig Kjell knappt ur sängen på grund av ryggsmärtor. Han är alldeles gråvit, kallsvettig och svimfärdig. Efter att ha letat igenom en telefonkatalog som Simon fått i campingreceptionen och kollar på internet ringer Kjell upp en läkare. Han lovade att komma och titta på honom vi 11-tiden. Under tiden vi väntade på doktorn packade och städade jag bilen invändigt medan killarna tvättade bilen utvändigt. Kjell mjuknade så sakta upp lite i ryggen efter att ha tagit värktabletter. Doktorn kom vid halv tolv tiden. Han kollade lite på ryggen och konstaterade att smärtan troligen är muskelrelaterad. Han ordinerade vila, inga tunga lyft och gav några goda råd samt skrev ut tre olika mediciner och sjukintyg. När han sedan skrev ut räkningen höll både Kjell och jag på att svimma. Det var mycket dyrare än vad vi i vår vildaste fantasi kunde föreställt oss......Nåväl bara att hoppas att råden och tabletterna hjälper.

Vi åkte och hämtade ut Kjells recept på ett närbeläget apotek. Simon lyckas hitta en frisör precis bredvid apoteket så han passar på att klippa sig. Han blev ganska nöjd med klippningen.

Eftersom det är sista kvällen innan vi påbörjar hemresan vill vi gå ut och äta en avskedsmiddag. Det var lite osäkert om Kjell skulle orka med det men värken hade gått ned lite grann så han trodde det skulle gå bra. Med hjälp av internet hittade vi en prisvärd restaurang där vi åt en god middag.

Nedtecknat av mamma