Torsdag 8 juli

Moab (Utah) - Duck Creek (Utah)

Vi hade sovit gott på vår idylliska och lugna campingplats. Den låg i en vacker dalgång och vi var omgivna av höga berg. Vi jobbade på rätt så bra på morgonen och lyckades komma iväg rekordtidigt. Klockan 8.20 startade vi husbilen och åkte vidare.

Vägen vi åkte på var en ”all america scenic road” det innebar att den var klassad som en av USA:s vackraste vägar. Och vägen var verkligen något enastående. Trots alla mil på olika vackra vägar med olika naturtyper slog nog denna rekord. Den var helt fantastisk. Mycket omväxlande natur. Vi åkte över bergstoppar där vi stannade för att njuta av utsikten ett flertal gånger. Klipporna vi såg hade mycket varierande färgskalor från nästan vita till djupt röda. Vi åkte genom jordbruksbygder. Vi hade turen att få se när en cowboy till häst samlade ihop en jord av kossor tillsammans med två vallhundar. Han red runt jorden samtidigt som han skrek kommando ord till hundarna. Tillsamman lyckades de fösa ihop alla djuren.

Det återstod en hel del nationalparker att besöka i Utah. Men vi började faktiskt att känna oss lite mätta på alla berg, raviner och stenformationer vi sett. Efter att pratat med en värdinna på ett visitorscenter bestämde vi oss för att Bryce National Park skulle bli den sista parken vi besökte. Den var mycket annorlunda mot det vi tidigare sett enligt värdinnan. Vi hae tänkt tillbringa någon timme eller så i parken. Den visade sig vara just så vacker som damen beskrivit den så något snabbt besök blev det ju inte. Det tog flera timmar med åtskilliga stopp för att njuta av utsikt och för att Kjell och killarna skulle kunna plåta.

Det mest spektakulära i denna park var det man kallade för amfiteatern. När man stod vid utsiktsplatsen hade man en djup ravin framför sig som var formad som en gigantisk amfiteater med klippor i olika röda färgtoner och i olika våningar.

Vid 6-tiden åkte vi vidare från parken för att försöka hitta någonstans att sova. Under hela resan har vi tagit oss fram med hjälp av vår lilla vän Gps:en. ”Han” har för det mesta visat oss de bästa vägarna, men jag har alltid kollat upp med vår stora USA-karta och ”state”-kartorna vi fått på turistinformationerna att ”han” visat oss rätt väg. "Han" har verkligen underlättat resan för oss. Bara att knappa in adresser till campingar, ”Walmart”, städer osv. Gps:en har alltid vetat hur vi ska ta oss dit.

De två sista dagarna verkar "han" dock ha tröttnat på oss. Vi får konstiga vägförslag. Tycker att vi ska ta helt andra vägar än som kartan anger. "Hans" vägförslag de sista dagarna innebär ofta flera mil extra. När vi denna kväll åker vidare är "han" inte alls med på noterna. Vi struntar i "hans" förslag och kör enligt vår gamla hederliga karta och hittar så småningom en national forest camping igen. Denna är större än den vi sov på natten innan och kostar 12 $. Det är en hel del folk där men platserna är utspridda så man behöver inte bli störd av någon. Den ligger i en stor skog med jättehöga tallar. Det finns en sjö i närheten så många av de som bor på campingen ägnar sig åt fiske. Denna natt slog vi höjdrekord på sovplatser. Vi sov på 2600 meters höjd.

Nedtecknat av mamma